Ábadakone och National Gallery of Canada

På torsdag 7e november öppnar utställningen Àbadakone, som betyder den eviga elden. Det är en stor internationell utställning på National Gallery of Canada i Ottawa. Deltagare är över 70 urfolkskonstnärer från 16 olika länder världen över. Jag blev självklart hedrad när jag blev tillfrågad om att vara med på utställningen.

Det föremål de ville att jag skulle bidra med var det allra heligaste vi samer har, en trumma. Den samiska trumman är något jag jobbat med och utforskat i över 15 år så det var väl inte en oväntad förfrågan. Jag bestämde redan 2001, när jag gjorde min första trumma, att jag inte säljer trummor till andra än samer. Det är vår heliga trumma och vår andliga tradition som enbart vi ska äga och förvalta, ingen annan. Till Àbadakone gjorde jag ett undantag eftersom jag där är bland mina urfolksbröder och systrar. Det kändes rätt.

I min värld är det dessutom ett bruksföremål och inte konst på det sättet. Det betyder dock inte att trumman inte kan vara vacker och att man inte ska dekorera den. Det gäller speciellt den trumma som jag bidragit med till Àbadakone som är ett av dem föremål som jag lagt ner mest jobb och tanke på någonsin, så den kan gott ses som konst också. Det är svårt att ens börja förklara hur lång tid jag lagt ner på det här projektet eftersom det är en flera månader lång process. Innan jag ens kan börja jobba på trumman så måste jag hitta den rätta vrilen på det rätta trädet på den rätta platsen. Att hitta den rätta tallvrilen i det här fallet tog flera dagar.

Det är väl det som slår mig när jag tänker på urfolkskonst, att det får ta tid och är vackert, skickligt utfört och har sin grund i en levande tradition.

Min upplevelse av modern konst i dag är att man många gånger försöker göra något som är fritt och inte grundat i någon tradition eller hårt förvärvad handaskicklighet. Det känns för mig både lösryckt och ointressant, ingen existerar i ett kulturellt vakuum hur mycket man än försöker. Därför ser jag väldigt mycket fram emot Àbadakone där så många duktiga konstnärer från olika urfolkskulturer samlas. Konst som är fast förankrad i en levande tradition och med handens skicklighet i centrum.